Annons

Viktor Frisk
Viktor Frisk skriver om snyggt lättburet mode för alla, sin egen stil och livet som artist. Inspireras och häng med i hans spännande vardag!


Annons
 

TA DETTA PÅ ALLVAR

Jag skrev det här inlägget för snart två år sedan, men det är så viktigt. Och frågan är så stor och frågor från många måste få svar, därför väljer jag nu att återpublicera det!

Annons

Fan det kommer en tår när jag ser den här videon. Vet ni hur många gånger jag har undrat varför jag varit som jag är, tolkat mig själv fel och gått med känslan inom mig att jag vill vara som dem andra. Jag vill kunna vara lugn, inte hela tiden känna mig antingen jätte glad eller jätte ledsen.

Jag kunde aldrig acceptera att jag var som jag var, att det alltid var jag i skolan som fick ta skit för att jag hade varit den stökiga killen som sprang runt och sa saker som jag aldrig menade. Det gick inte att acceptera, för det gjorde ont. Jag minns alla gånger jag kände mig så jävla orättvist bedömd. Det var som att gå med en skam i kroppen, när man var så ung. Ingen ska någonsin behöva gå och känna som jag gjorde, jag undrar än idag varför ingen gjorde min utredning tidigare än vad som blev av, men jag har accepterat det nu. Ni är många som ser saker som väldigt enkelt, ni hittar en förklaring och kan koncentrera er på olika saker i timmar, som skolan. Det enklaste kan vara det svårare för en person med adhd. Jag kan komma på mig själv än idag att jag sitter och har bestämt mig för att göra någonting men ändå så sitter jag och gör någonting helt annat två minuter senare. Jag minns att jag då i grundskolan ville alla så väl, men att det ändå bara blev så fel. Men jag fick aldrig något svar på varför, varför jag agerade som jag gjorde på ett sätt som jag aldrig kunde hjälpa och andra människor aldrig heller kunde säga till mig att det var fel för det visste jag. Jag visste precis vad som var rätt och fel men ändå gjorde jag om samma misstag eller fel igen.

Det är ungefär 1 år sedan jag fick min fullständiga diagnos, A  D H D. Jag minns när jag skrev om det första gången på bloggen, jag minns hur många människor som missförstod mig, som trodde jag agerade aggressivt utåt och var elak mot andra. Tro mig jag har varit elak mot andra människor, men inte för att de var svagare än jag, utan för att jag inte kunde kontrollera mig själv. Jag är bara en person som har för mycket energi som ingen någonsin förstått varför ända fram tills dagen då jag började min utredning. Då ett ljus gick upp i min hjärna att det kanske fanns ett hopp om att få veta vem man var, när ännu en bit i livet föll på plats. För det spelar ingen roll om alla runt om mig visste vad jag hade för hemlighet, vilken diagnos jag bar på. Det enda som var viktigt för mig var att jag fick ett svar på frågan varför livet varit som det varit för mig. Det är en stolthet jag bär idag, jag är stolt över det, jag är stolt över min diagnos och vem jag är.

Jag är annorlunda, precis som du och alla andra. Alla ni där ute som bär en hemlighet, eller någonting annat våga prata med någon, våga prata med vem som helst eller med mig. Jag tror man förstår varann bättre när man själv varit i samma situation, att man förstår varför folk gör som dem gör, för att det är någonting annat som får dem att göra det.

Lova mig att sprida mer kärlek än hat, och visa alla människor runt om dig respekt.

Dela
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar